GUDLÖSHETENS TIDEVARV OCH HEMSÖKELSE I FYRA SLÄKTLED

"Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön."

Nej, det är inte från dagstidningarna jag läser, utan ifrån aposteln Paulus brev till Romarna, skrivet för 2000 år sedan.

Det han skildrar är händelser i sin forntid, som han sätter i relation till sin nutid. Och kontentan är att när det som beskrivs här når sin fullbordan, då kommer Guds dom över de samhällena.

Kanske har vi delvis missförstått hur det ligger till med de synder som skildras. Kanske har vi varit lite för tidigt ute med att applicera vår samtid och vissa av dess företeelser, på vad Bibeln beskriver. Hade vi verkligen kommit så där långt, förrän alldeles nyligen? Här talas om kvinnor som utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt, och om män som övergav det naturliga umgänget med kvinnan. Dessa människor kan alltså knappast ha varit enbart "homosexuella", de verkar snarare vara bisexuella. För dem spelar det helt enkelt inte längre någon roll med vem de har sitt umgänge. De har vänt sig ifrån sin egen natur, medvetet, för att bedriva vad Bibeln kallar styggelse, dvs avskyvärdheter.

Samtidigt kan man undra om inte detta handlar om en genetisk förändring i människan. Det står att Gud gav dem till pris åt osv, och därpå ser vi resultatet: de vänder sig ifrån det naturliga. Deras sexuella inriktning förändras alltså, genom en naturlig process, som en följd av något som skett tidigare.

I GT står det att Gud hemsöker fäders missgärningar på deras barn intill tredje och fjärde släktledet. Kanske vi ser en sådan process nu, som alltså följer på ateismens och gudlöshetens tidevarv, då tredje och fjärde släktleden får bära följderna av sina fäders ställningstaganden. Naturens hämnd kommer inte alltid direkt, de processer som Skaparen lagt i skapelsen verkar också på det långa planet.

Man kan tycka: Hur kan barnen vara skyldiga till fädernas synder? Svaret är att det är de inte, men de är skyldiga till hur de ställer sig i den situation de föds in i. Som alla andra människor. De kan bejaka fördärvsprocessen, eller bekänna sina fäders synd och söka befrielse från den.

Så länge som roten till gudlöshetens tidevarv finns kvar i politiska institutioner och i vetenskap och utbildning m.m, kommer dessa erkännanden givetvis aldrig att ske. Därtill är de generationerna alldeles för djupt involverade. Men om det är så - halleluja, att efter det fjärde släktledet så upphör hemsökelsen, så kan vi i denna eller nästa generation förvänta oss en förändring till det bättre. Det kommer att komma en generation, om världen får bestå ett tag till, som vänder sig ifrån sina fäders synder och väljer att foga sig under den naturliga ordningen och söker det som är Skaparens vilja.

Om vi skulle räkna från Darwins tid, när inträder då detta det femte släktledet? Om varje led är 20-40 år, så hamnar vi någonstans i nutiden. Och visst kan man säga att gudlöshetens tidevarv inleddes med Charles Darwins bok om arternas uppkomst, då han däri förnekade Gud som jordens och livets skapare.

Det som kunde göra denna beskrivna förhoppning om intet, är om vi nu nått så långt i vår historias cykler, att detta är det allra sista släktet. I så fall är det troligen inte så mycket att göra åt situationen om man vill nå en helhetslösning, men man bör givetvis ändå arbeta för den.

Men då har vi i alla fall fått en förklaring till hur det hela fungerar, i denna värld som inte alls är utlämnad åt slumpen eller några kaosmakter, utan som följer vår Skapares intentioner, vare sig det innebär välsignelse eller förbannelse för oss.
___