SVENSKA KYRKAN LEVER OCH MÅR BRA

"På denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga." (Matt. 16:18)

Så säger Jesus, och klippan är naturligtvis han själv. Så vad är detta som händer i Sverige och med Sverige och dess gamla kyrka nu? Är det Kristi församling som övermannas av de helveteskrafter vi ser, eller är det bara något som hade skenet av att vara hans församling? Kan Kristi församling övervinnas, kan Kristus övervinnas?
Nej, de som tillhör honom förkroppsligar också honom, hans ljus, kraft, hans sanning.
Vad vi ser är bara yttre strukturer i förändring, förnyelse i gudsriket, där gammalt och dött förs ut på avfallshögarna, medan nytt och livfyllt finner nya former och vägar.
Kristi församling är inte en kyrka, inte en mänsklig organisation, med geografiska eller dogmatiska gränser. Fåglar flyger över gränser, för dem existerar inte nationerna. För dem är det tillgången på föda som utgör kartan.
För att vara en församlingsbyggare verkar Jesus inte ha haft mycket sinne för organisation. Den grupp av lärjungar han samlade kring sig var en mycket löst sammanfogad grupp. De hade inga medlemskort, inga medlemsförteckningar. Man visste vilka som hörde till för att man kände varandra, i Anden. Runt omkring dem fanns de stora organiserade strukturerna, men Jesus lät dem inte begränsa hans mission. Han såg var det fanns personliga behov, och fyllde dem oavsett var det var någonstans.

När andligt liv uppstår, för det välsignelse med sig i omgivningen såväl som inombords.

Så vad är "Svenska kyrkan"? Svenska kyrkan är naturligtvis inte begränsad till den organisation som tagit det namnet. Svenska kyrkan, om man med kyrka menar Kristi församling, dem som "hör Herren till", så gäller det ju alla som är levande Jesu lärjungar i Sverige.
Kan någon fråntas sitt medlemskap i denna församling, kan någon fördärva denna gemenskap med de heliga, kan någon förvanska dess lära, dess tillbedjan, dess löften om evigt liv?
Nej, inte ens dödsrikets portar skall bli henne övermäktiga. Vi går bara vidare, när detta livet är slut, från denna världens segertåg, in i evigheten.
Kvar lämnas skalen, pupporna, askan, och gudsrikets statister. De fanns där bara för att bilda ett sammanhang åt oss, för att vara våra prövostenar, där vi skulle slipas rena och blanka. Guds vishet är större än människors, han fångar de visa i deras vishet.
När mörkret faller ser man vilka som har ljuset i sig, de står en här en där, medan övriga slocknar i skymningen.
Nya gemenskaper uppstår, och en ny dag kommer, då ljuset stiger och nattens rovdjur smälter sin föda. På morgonen är några borta, några man trodde tillhörde flocken. De var för svaga, men fienden tog bara dem som hörde honom till.
___