Åtal mot Bibeltemplet
I mellandagarna fick jag uppleva en ny innebörd av ordet julstämning. Den 27 december kom brev från Stenungsunds Tingsrätt om att kammaråklagare Per-Olof Hermansson i Göteborg väcker åtal mot mig, med anledning av de uttalanden i Bibelsamtal (http://pub.alxnet.com/guestbook?id=1128709) som blivit polisanmälda. Brottsrubriceringarna är "hets mot folkgrupp", och "brott mot lagen om elektroniska anslagstavlor". Åklagaren yrkar också på att min beslagtagna dator skall förverkas. Han skriver: "Datorn bör förverkas eftersom detta behövs för att förebygga fortsatt brottslighet." :0)
Tror han att jag inte har någon dator nu då? Eller att det inte finns datorer på bibliotek och internetcaféer där jag kan fortsätta min kristna "brottslighet"?
Åklagaren lämnade in sin stämningsansökan den 16 december, men tingsrätten verkar ha haft vänligheten att vänta med att skicka stämningen till mig till efter jul. Iaf ser det så ut, det kan ju också vara tillfälligheter.
Datum för rättegången kommer att meddelas senare.
___
Vem samordnar?
Det är lite märkligt att detta besked om åtal kommer så nära inpå den rättegång som skall hållas mot Åke Green den 19 januari. Kanske samordnar åklagarna sina beslut, eller så sker det, utom deras räckhåll, en samordning i den andliga världen.
Den husrannsakan och det förhör jag berättat om tidigare inträffade ju dagen efter domen mot Åke Green, den 30 juni 2004. Det ser iaf ut som om den ena åklagaren sneglar på den andra, för att se vad prejudikat som kan åberopas vid bedömning och dom. Vilket ju tyder på en osäkerhet hur de skall agera. Vilket ju också, i så fall, är märkligt. Om lagarna är så oklara att åklagarna inte vet hur de skall döma, hur skall då medborgarna kunna veta det? Är vi utsatta för något slags experimenterande, ett slags prövning och inskolning av myndigheterna, med levande försöksobjekt?
Öht så är ju åtalspunkterna närmast obegripliga, lagarna skrivna som av dyslektiker. Hets mot en folkgrupp har ju inget att göra med människor som ägnar sig åt sexuella avarter. Lagstiftarna var inte ens kapabla att hitta en riktig, begriplig formulering i sin iver att tillfredställa en liten skränande grupp. Men som sagt, hur skall då landets befolkning kunna förstå lagarna, när de inte är formulerade på begriplig svenska?
En annan märklig sak är hur lagen om elektronisk anslagstavla (ett redan nu uråldrigt begrepp) fungerar i praktiken. Man vill alltså tysta ner vissa åsikter, i det här fallet hade någon skrivit något av anstötlig karaktär i min gästbok, och jag blir nu åtalad för att inte ha raderat bort detta. Men följden av åtalet blir ju inte att de anstötliga inläggen raderas eller tystas, utan tvärtom: de blir offentliga handlingar och kommer att spridas i mångdubbel upplaga och finnas till hands i arkiv så länge Sverige består som civiliserad nation. Åklagarna skjuter alltså sig själva i foten genom sitt agerande.
Samma sak sker givetvis med de inlägg jag själv skrivit som går under rubriceringen hets mot folkgrupp. Bättre medhjälp hade jag aldrig kunnat få. Min hemsidas informationskampanj om sodomin har nu lästs inte bara av den lilla krets som besöker Bibeltemplet och en och annan tillfällig besökare, utan av en rad myndighetspersoner runt om i landet: Justitiekansler (JK) Göran Lambertz i Uppsala, vice chefsåklagare Magnus Bolin i Göteborg, kammaråklagare Hermansson i Göteborg, poliser i Göteborg och Stenungsund, och nu Tingsrätten. Om jag sedan överklagar kommer hovrätten att få läsa och ta ställning, och sedan finns ännu högre instanser att gå till. Dessutom kommer kanske pressen att nämna om saken och citera delar av "bevismaterialet".
Så jag kan bara vara tacksam till dem som polisanmält och fört saken fram inför "överheten". Bättre medarbetare kunde jag inte ha fått.
Kan dessa myndighetspersoner verkligen vara så naiva, att de tror att man kan tysta Guds ord på detta sätt? Eller håller de i själva verket med och inser att missförhållandena i lagstiftningen bör uppmärksammas så här?
Det finns givetvis personer av båda slag bland myndigheterna. Vad gäller de poliser jag fått träffa hittills har jag mött en ganska tydlig sympati, även om de givetvis inte kan säga det rent ut.
För min egen del är jag bara förvånad över att personer i hög ansvarsställning kan bli så förvillade, att de går en liten perverterad minoritets ärenden, och dömer kristna i stället.
Det är som kacklet i en hönsgård - börjar hönsen i ena ändan kackla, så följer resten med utan att reflektera, utan att veta vad de kacklar om. Det är en flockmentalitet, där massmedia driver på och politiker drivs med, och där en hjärntvättad befolkning passivt upprepar kacklet, trots att de borde förstå att de bara är utsatta för kristen omtanke.
Varenda människa vet ju att utlevd sodomi ("analsex") är en perversion, en avskyvärd och hälsofarlig handling, och att de som sysslar med sådant behöver hjälp att återfå förnuftet.
Men att diskutera detta är så gott som meningslöst, så länge flockmentaliteten råder. Folk tycker som de blivit instruerade att tycka. Argument spelar ingen roll, sanningen spelar ingen roll, det enda som spelar roll är att följa gruppen, oavsett om man är vanlig medborgare, politiker eller journalist. Den politiska korrektheten ligger som en fernissa över huvudena på hela folket, och väldigt få vågar bryta mönstret, vågar säga sitt hjärtas mening, vågar följa sitt samvetes röst.
Paulus beskrev det här i sin samtid, med orden "Ni vet att ni, medan ni var hedningar, lät er blindvis föras bort till de stumma avgudarna" (1 Kor. 12:2). Det är verkligen märkligt hurdan människan är, så osjälvständig, osäker, så rädd att bryta mot mönstret/tabu.
Jag läste någonstans hur ungdomar idag reagerar om de ser någon av sina kamrater bli mobbade. De hjälper inte den mobbade, utan tar hellre del i mobbningen, för att krusa den som började mobbningen. På så sätt räddar de sitt eget skinn. Så fega är de alltså, och antagligen är det på samma sätt med resten av befolkningen.
Jag kan inte minnas att det var så när jag gick i skolan.
Men det var ju i en helt annan värld.
...
Ett folk och samhälle på drift, vart? Mot åsiktsdiktatur, eller allmänt sönderfall? Eller raka vägen i händerna på islam, när det ruttnat ihop tillräckligt?
Katastrofer kan ske på många sätt. Ett sätt var det som skedde i Asien, med de stora flodvågorna. Ett annat är vad som sker med Sverige, hur detta samhälle, som en gång var en förebild för andra länder, nu mer och mer framställs som ett exempel på åsiktsförtryck, och t.ex i de nu fria öststaterna jämförs med sovjettiden.
Hela landet verkar vara i upplösningstillstånd, medan myndigheter inbillar sig vara de mest toleranta och demokratiska i världen. De ser inte förfallet, kriminaliteten, laglösheten, inkompetensen, okunnigheten, handlingsförlamningen.
"Du tronar på minnen från fornstora dagar, då ärat ditt namn flög över jorden." Minnena är allt som finns kvar nu, och snart är de borta också. Vad återstår sedan?
Tack och lov, så finns det en punkt i tillvaron som inte berörs av dessa jordiska omständigheter. Det finns "ett rike som icke kan bäva" (Hebr. 12:28), och en klippa att hålla sig till, när omgivningen rämnar.
Den klippan kan rädda Sverige, om tillräckligt många står upp och gör sina röster hörda på jorden och sina böner hörda i höjden. Men fortsätter tystnaden så kan nog bara, som med Lot i Sodom, enstaka själar räddas, medan landet, institutionerna och positionerna kommer att tas över av andra makter, med helt annan bakgrund, ideologi och målsättning.
___
Inlägg
